allt är som det ska..eller?

Känns som att jag håller på att tappa fotfästet men varför?
Allt fungerar som det ska, skolan är lite kämpig men inte värre än att
man tar sig igenom.
Har bott i lägenheten ett par månader och trivs, visserligen luktar den inte Karin
men det kanske är nya Karin jag känner av?
Kanske är det sockerpillerna som tillverkats av olagligt arbete som sätter griller i huvudet.
När förlorar man rätten att kalla sig för offer?