inför alla <3 dag
Grunnaren är som vanligt igång..snart är det alla hjärtans dag och jag kommer att vara ensam igen..
Jag har aldrig varit ihop med ngn på alla hjärtans dag..det ska ju vara så mysigt...kul för er som iaf har fått uppleva det...själv tycker jag att jag är rätt älskvärd ;D
Jag minns inte ens när jag senast var intim med ngn jag verkligen älskade somälskade mig tillbaka..tror inte att jag vet vad kärlek är längre..en dröm som inte nödvändigtvis går i uppfyllelse?
De få gånger jag ser kärleken skymta i horisonten, med svaga knän och sånt, blir jag livrädd kanske jag blockerar mig själv till att uppnå en av de viktigaste sakerna i mitt liv...
Finns det en lösning på problemet..jo det gör det säkert...
Inga kommentarer om "det kommer" eller "det ordnar sig säkert" tröstar särskilt bra när man ser alla springa omkring och nästan ta kärleken för givet medan man själv står där och känner sig som en känslokall nucka..
Värst är det på helger och högtider..när alla samlas..om man sitter där själv..det suger...hårt och länge.
Får jag? vara med i kärleksruset? det vore jättesnällt....det jag lever på idag är att lyssna på andras förhållanden och försöka hjälpa om det behövs..jag lever som en parasit på andras utstrålande kärlek och om även den försvinner...vart tar jag vägen då?
Jag har aldrig varit ihop med ngn på alla hjärtans dag..det ska ju vara så mysigt...kul för er som iaf har fått uppleva det...själv tycker jag att jag är rätt älskvärd ;D
Jag minns inte ens när jag senast var intim med ngn jag verkligen älskade somälskade mig tillbaka..tror inte att jag vet vad kärlek är längre..en dröm som inte nödvändigtvis går i uppfyllelse?
De få gånger jag ser kärleken skymta i horisonten, med svaga knän och sånt, blir jag livrädd kanske jag blockerar mig själv till att uppnå en av de viktigaste sakerna i mitt liv...
Finns det en lösning på problemet..jo det gör det säkert...
Inga kommentarer om "det kommer" eller "det ordnar sig säkert" tröstar särskilt bra när man ser alla springa omkring och nästan ta kärleken för givet medan man själv står där och känner sig som en känslokall nucka..
Värst är det på helger och högtider..när alla samlas..om man sitter där själv..det suger...hårt och länge.
Får jag? vara med i kärleksruset? det vore jättesnällt....det jag lever på idag är att lyssna på andras förhållanden och försöka hjälpa om det behövs..jag lever som en parasit på andras utstrålande kärlek och om även den försvinner...vart tar jag vägen då?
Kommentarer
Postat av: Sandra
Du är inte ensam om att vara utan kärlek å sånt .. :/
Trackback