kajin - delicious

Att skriva av sig eller uttrycka sig kan det hjälpa all den ilska som finns inom mig?
Jag måste erkänna att mitt skal jag klär på mig ibland för att inte visa hur jag mår är i stort sett
felfritt vid det här laget, det täcker så bra att jag bara tar på mig det och itne behöver oroa mig särskilt mkt för att
någon ska se igenom. Skrämmande ellerhur?

Idag har jag vad som känns som tre steg bakåt tagit desto fler framåt. jag har kommit till förståelsen att det inte är fel att vara arg ibland och att man måste få vara det.
Jag har också börjat förstå vikten av hur en person kan förstöra och påverka en annan människas liv utan att det märks så tydligt. Hela mitt liv har jag levt för att göra dig så välmående som möjligt och se till att alla mår bra, trots att jag vet att du aldrig kommer ändra på dig. Som en naiv jävla sak har jag blundat för det faktum att du beter dig som en barnunge trots din ålder och att man "inte kan lära gamla hundar sitta"
Jag måste frigöra mig nu..det kanske är min tur att leva livet nu..utan att du ska förstöra det!
Vill helst be dig dra åt helvete för det är vad du förtjänar, du har inte valt din sjukdom men du har valt det ta över, att alltid ta den enkla vägen ut, att blunda för förändringar och föslag för att du ska må bättre.
Men vad är det för idé? att tala med en vägg klädd i såpa, orden rinner av dig innan du ens hinner lyssna på det som sagts.
Har du ens den blekaste aning av vilket ansvar du har haft och hur du missbrukat detta för egen vinning?
Det är svårt men jag ska försöka frigöra  mig för min egen skull..det är min tur nu och du får stå i bakgrunden om du ens vill medverka!