Pubert
Mkt vackert namn...jaha tänkte man skulle skriva lite men vet inte om vad..
ska man plagiera sitt liv och göra det intressant elelr ska man svartmåla sanningen? Sanningen i sig är bara klagomål just nu...
Alla minns vi puberteten...vill inte ha en till men men ingen återvändo..
Hm...nu överdriiver hon väl lite?!
Nepp tyvärr önskar jag gjorde det...
Patetiskt som det låter så funderar jag på vad som är fel i mitt huvud...i hjärnan nån kontakt som brutits i cortex!? jaja samtidigt som man tycker om den man är och är stolt över att man inte är helt mediastörd utan har lyckats bevara lite av vad som är "jag" så känner jag mig smått självdestruktiv...
det är så enkelt..men ska man tillbaka till ruta ett igen!? är det värt det?!
som sagt jag var vacker på utsidan men tom på insidan...
Häromdagen kom nästa problem..jag har alltid älskat att åka tåg...skulle hem till lägenheten i Skövde...det kändes inte bra innan men jag kom på tåget...plötsligt fick jag panik och var tvungen att gå av...nu har jag missat en föreläsning och vet itne hur jag ska ta mig upp igen...av erfarenhet har jag knappt lust att ens försöka...det går ett tag men till slut måste jag ge upp...det blir aldrig rätt eller bra första gången....
Det stämde inte på högstadiet, inte på gymnasiet varför i helvete skulle det fungera nu då?
Jag känner mig så vilsen...ger jag upp skövde vart ska jag ta vägen då?
Jag vill itne flytta hem igen..varje gång pappa öppnar käften, om så bara för att andas, hör jag alla de anledningar till varför jag flyttade i första taget...Ingen stans att ta vägen..inget hem...rotlös?
Anna och Axel är lyckliga...Kalle och Jojo bråkar...försöker lösa sitt förhållande genom msn...för fan väx upp ni sitter vid varsin dator i samma hus och ska lösa allt...prata med varandra...
Tja jag sitter som vanligt framför TV:n känne rmig som Gilbert Grapes mamma hon dör av övervikt...sen får de itne ut henne ur huset så dem eldar ner det istället...
Men finns det inget positivt i mitt liv nu då...
Nej känns ganska meningslöst faktiskt.......
ska man plagiera sitt liv och göra det intressant elelr ska man svartmåla sanningen? Sanningen i sig är bara klagomål just nu...
Alla minns vi puberteten...vill inte ha en till men men ingen återvändo..
Hm...nu överdriiver hon väl lite?!
Nepp tyvärr önskar jag gjorde det...
Patetiskt som det låter så funderar jag på vad som är fel i mitt huvud...i hjärnan nån kontakt som brutits i cortex!? jaja samtidigt som man tycker om den man är och är stolt över att man inte är helt mediastörd utan har lyckats bevara lite av vad som är "jag" så känner jag mig smått självdestruktiv...
det är så enkelt..men ska man tillbaka till ruta ett igen!? är det värt det?!
som sagt jag var vacker på utsidan men tom på insidan...
Häromdagen kom nästa problem..jag har alltid älskat att åka tåg...skulle hem till lägenheten i Skövde...det kändes inte bra innan men jag kom på tåget...plötsligt fick jag panik och var tvungen att gå av...nu har jag missat en föreläsning och vet itne hur jag ska ta mig upp igen...av erfarenhet har jag knappt lust att ens försöka...det går ett tag men till slut måste jag ge upp...det blir aldrig rätt eller bra första gången....
Det stämde inte på högstadiet, inte på gymnasiet varför i helvete skulle det fungera nu då?
Jag känner mig så vilsen...ger jag upp skövde vart ska jag ta vägen då?
Jag vill itne flytta hem igen..varje gång pappa öppnar käften, om så bara för att andas, hör jag alla de anledningar till varför jag flyttade i första taget...Ingen stans att ta vägen..inget hem...rotlös?
Anna och Axel är lyckliga...Kalle och Jojo bråkar...försöker lösa sitt förhållande genom msn...för fan väx upp ni sitter vid varsin dator i samma hus och ska lösa allt...prata med varandra...
Tja jag sitter som vanligt framför TV:n känne rmig som Gilbert Grapes mamma hon dör av övervikt...sen får de itne ut henne ur huset så dem eldar ner det istället...
Men finns det inget positivt i mitt liv nu då...
Nej känns ganska meningslöst faktiskt.......
Kommentarer
Postat av: Tirren
Säg till om jag kan göra något för dig, vackraste Karin. PÖSS
Postat av: Sandra
Men stackars lilla Karin :( det är inte lätt när man blir vuxen på riktigt och måste tänka på ett helt annat sätt. Ge inte upp med skolan och så, försök se fram emot det! Att det kan ge dig något när du är klar. Du är väldigt smart och duktig så jag kan inte tänka mig annat än att det går fint för sig såsmåningom. I starten går det alltid trögt för alla, vad det än handlar om.
Trackback