Gräsets sång!
Världens bästa dikt av Karin Boye
Gräsets sång
I går låg jag slagen i skurarnas ström.
Nu reser jag mig tvagen ur förnedringens dröm.
Jag läser i ljuset, jag hör i morgonsuset med bävan livets eviga budord: "Glöm!"
Jag blixtar såg splittra den ädlaste ek, och bergen såg jag vittra i tidernas lek,
men starkare än båda ur vintrarnas våda står jag i tusen vårar upp, odödlig och vek.
Min rot är fäst i döden, i de multnades bo.
Jag minns ej deras öden, men jag känner dem gro.
Det gångnas ande bävar i klargröna vävar och mognar till ett evigt nu
i gräsmarkens ro.
Kommentarer
Postat av: Frida
men kaarin :) läs :P. du är så jäävla söt! Love you!
PUSS!!!!
Postat av: Frida
all text kom inte med i förra :O
Det jag skulle skriva va:
läser du hennes dikter än? :O haha...skämt åsido! du är så jävla söt! love you! puuuusss!!!!
Postat av: Sandra
Kajin är visst lite frälst i Karin :)
Trackback